Det var på bussen med samma folk som var dag
Sprakade I högtalarna och chauffören sa:
God morgon mitt herrskap hur står det till?
Ni är välkommna fram och säga vad ni vill
Bussen skakade det blev tyst en minut
Folket såg sig om sen reste sig någon tillslut
Fram steg en flicka på 20 år sådär
Log sakta å sa:

Låt mig säga som det är, det e skit med allt
När jag vaknar på mornarna så är allt så kallt
Och slår jag på TVn för att roa mig en stund
Får jag kämpa länge för att hålla spyan kvar I min mun

Flickan gick och satte sig allt blev tyst igen
Fram steg en herre och buga sig
Han talade sakta med klar och saklig röst
Och sa till folket:

Om det kan vara någon tröst I all misär
Så måste vi lära oss att leva me de här
För utan jobb och pengar måste alla hjälpa till
Att riva dom murar som får oss att sitta still

Bussen kokade alla ville säga sitt
Någon tog micken och sa mitt namn är papa pitt
Jag vill säga som det är
Att leva nu och här
Är inte alltid så lätt
Så nu kliver vi av
Tar ledigt idag
En picknick på djurgårdsslänt

Med bröd och vin
Låt oss fira dagen den är ju så fin
Ska vi riva murar så låt oss börja här
Ta varandra I handen och sjung så här:
Vi har tröttnat på att jobba på att slita, sitta still
Från och med idag så gör vi allt som vi
Gör vi allt som vi, gör vi allt som vi vill