Omfamnad av vind och bitter frost
Under arklisk och obarmhärtig måne
Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna
Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna
Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv I byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova
Med en viskan så djup som havens vrån
Ensam men två I dödens mörka snår
Han hör ett ord med makt så mörk
Ur dödsjungfruns vila mund
Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv I byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova
Hon lyfter honom med kraft och vilja
Smeker med kyla, bär honom bort
Till sina fäders vita sal
Över rymdens mäktiga hav
Till riket där ingen sjärna lysa