Jävligt många av oss växer upp, I en tid då förhoppningar brister
Framförallt åttitalister
Med bördan av våra föräldrars separationer I vår ryggsäck
Sitter vi och grinar över myggbett
Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss
Men ändå kan vi knappt bärga oss
O visa våra föräldrar att vi själva kan va med nån tills döden skiljer oss åt
Vilket är svårt för
Nu måste bara det egna förhållandet hålla
Så höga krav när vårt över jag tar övertag
O separationsångesten håller oss kvar
O man har det skit till slut, livet ut kommer vi nog
Pussla med alla dessa skärvor I vårt känsloliv
Försöka känna varje gång att det är "meant to be" så
Med olika motiv I, olika sängar kommer vi nog alltid
Låtsas som att det regnar

Låtsas som de regnar (vi kommer)
Låtsas som att de, att de regnar (vi kommer)
Låtsas som de regnar (vi kommer alltid)
Låtsas som de'regnar (Oh)

Regnet faller faktiskt ner I skrivandets stund
Klishigt va, livet e' skumt den här går ut till pappa,
å till Danne och till mamma men framförallt så har ja skrivit ner den för Johanna
Sentimentalt, tänker tillbaks på flytten till Rissne
Jag lekte mamma, pappa, barn som visste för mycket
Ää, om solen skiner ska jag inte hänga
Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar

Låtsas som det regnar (jag försöker sluta)
Låtsas som att det, att det regnar (jag måste sluta)
Låtsas som det regnar, Låtsas som att det, regnar
Låtsas som det regnar (hm suck)