Du är röd som blodet röda, när det drivs av hjärtan unga,
Röd som sanden, där miljonerna ha låtit sina liv
Röd som unga, varma liljor, som för västerstormen gunga,
Skälvande av livets kärlek under hatets hårda kniv

Du är röd som vallmor röda, du är varm som trogna händer,
Som pioners glans är glansen av de unga mörka blad
Väx till jätte, lys och låga, du har fötts fast lik och bränder
Hölja marken och fast ångesten är gäst I varje stad

Du är röd som elden röda och fast brännhett kronan glimmar
Är du fredens ört till läkedom I'mörkrets tunga år
Du är lampan, som oss lyser under smärtans bittra timmar,
När ett hela jordens jämmerrop mot höga himlen går

Och du lyser som av glädje mitt I tårarna och nöden,
Och du glöder av förhoppning mitt I hungerdagar grå
Du har glansen av en gudom, som kan frälsa ifrån döden,
Framför hårt förtryckta skall du lik ett segertecken gå

Se, en morgonglans skall skina över fällda, stilla lansar,
Se, en morgon till en sol har den växt, din röda glöd
Genom fridens tempelport och under vita tunga kransar
Skall världen vandra sjungande, att Döden själv är död