Som blågrå dyning bohusbergen rullar
I ödsligt majestät mot havets rand
Men mellan dess kala urtidskullar
Är bördig jord och gammalt bondeland
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
Och strida strömmar klara som kristall
Och lummig lövlund står med björk och pilar
Och ask och ek vid ladugård och stall
Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
Har finkarna och mesarna tittut
På slånens taggiga och svarta grenar
Syns inga gröna blad, med knopp och blom
Som breder över gråa gärdsgårdsstenar
Ett pärlstrött flor av snövit rikedom
Kom ut och lufta vinterdävna tankar
På stigar vindlande I berg och myr
Där vinden blåser in från Doggers Bankar
Med doft av tång och salt och äventyr
Och kom till Långevik, till sjökaptenen
Herr Johansson, som, mätt på havets skum
Nu vårdar äppelträden och syrenen
Och örtagården kring sitt Tustculum
Ja kom och se vårt Bohuslän om våren
Du Rönnerdahl, som äger blick för färg
Här går på vinröd äng de svarta fåren
Och rosa skyar över druvblå berg
Här svallar myllan lilabrun kring plogen
När Anders plöjer med sin norska häst
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
På golfströmsgröna svall styr mot nordväst
Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret
Och legornshönsen värper ägg var dag
Här blir du frisk till hälsan och humöret
Här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!
Här bygger Anders båtar och fioler
Här kan du fiska torsk och spela vals
Och tjusa oss med kullrande trioler
Ur Anders felor och din egen hals
Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
Med slån och hagtorn, böjda djupt av storm
Med gamla båtvrak som har multnat gröna
Men än, I brustna skrov, bär vågens form
Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar, kan du ensam gå
Och leva I de längst förflydda tider
Och I ditt släktes framtid likaså