Ett nät nu blivit spunnet
Så vasst, spretande svart
Ärgat av blodets lyster
Döpt I ohelgad saft
En sång om födsel, begynnelse
En om vanhelgat brödradråp
En visa om offer och livet ände
En om eld och bett I mark så mjuk
Dock finnes en visa jag ej sjunga
Dess ordalek jag ej talt
Dessa ord min mun ej passa
Hör kvädet nu I trädets blad
Då vi stå I tystnad
Må deras munnar viska