När alla ljusen brunnit ut
och all bensin har tagit slut
när all värme som finns kvar
är den från din kropp

Med gitarren i min hand
slogs jag stolt för mitt land
en dåres kamp blev till nåt
som andra skrattar åt

Men fast ni använde gevär
sitter också ni här
mellan dessa gråa väggar
och hör ljudet av ingenting

ATOMBOMBSFÖRÄLSKELSEN

Våan jord har suddats ut
i en sista stor atomsalut
för mänsklighetens
enfald och girighet

Nu hörs inga fåglar mer
en stor tom krater är vad jag ser
ett stort monument
över den totala dumheten

Men här i skyddsrummets bur
sitter vi alla som djur
vi kan inte gå ut här
om vi inte vill dö förstås

ATOMBOMBSFÖRÄLSKELSEN

Men i din kropp där finns det liv
ett hopp om en annan tid
långt långt bort härifrån
någon annan tid någon annanstans