Klä på dig ett leende, välkommen in,
Här fanns gemenskap långt innan du kom
Alla har sina roller, var har du din,
Som ska passa och tyckas om?

Vad tror du sägs när du inte är där?
Hur många gånger har du ångrat nåt du sagt?
Hur ofta har du krypit för andras begär?
Hur mycket kraft har du lagt

på att inte tappa tron på att en dag finna ron,
På en meningsfull funktion?
I en kall och ensam värld där du har blivit lärd
Att vad än du gör, hamna inte utanför

Men du hör inte hit, du hör inte till allt det här
Den känslan ges med flit av en splittringarnas tid
Där varje ensam individ blir en egoproletär

Kapitalismen är optimal när konkurrensen är total
Och du inte har nåt val
Än att inte ställa några krav, du kan bara hoppa av
Och gå emot men aldrig någonsin slå rot

Hur många gånger har du startat om,
Tvättat av stämpeln och börjat från noll?
Men åter så blev det tyst när du kom
Och det spelar ingen roll

För du hör inte hit du hör inte till allt det här
Den känslan ges med flit av en splittringarnas tid
Där varje ensam individ blir en egoproletär

(Klä på dig ett leende, välkommen in, )
För du hör inte hit du hör inte till allt det här
(Vad tror du sägs när du inte är där?)
Den känslan ges med flit av en splittringarnas tid
(Hur många gånger har du startat om, )
Där varje ensam individ blir en egoproletär