Maria, jag tycker om våra små supe'er med tända ljus
Och visst njuter jag av att lyssna till din poesi I ditt mörka hus
Men säj aldrig mera åt mej att jag är nå't du måste ha
Och säj aldrig mera att du betraktar mej som din egen man
För jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann
Maria, du får förlåta mej men du kan inte jämt va' med
Ibland är två en för många när man bara vill va' ifred
Det är inte nå't persoligt, det är bara så det är
Och jag är ingen fågel som du kan hålla fast I din lilla hand
Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann

Maria, du gråter
Maria, varför?

Maria, att jag skall gå iland med att ensam berika dej
Är väl ändå lika orimligt som att du kan va' allt för mej?
Det finns ju så många sidor, så måmga behov man har
Jag älskar dej men jag vill inte stå här ensam om du försvann;
Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann