Som snflingor i stormen far mnniskorna frbi
Dom virvlar liksom hstlven infr sin sista strid
Det regnar ver storstaden, han fryser dr han gr
En frmling ibland frmlingar, en vandring utan ml
Neonskyltarna speglar sej i bilar och betong,
och skyltdockorna ler som om dom nynnar p en sng:
Kom nrmare, kom nrmare, hr sljer vi kurage,
fr en ringa slant kan du knna dej som kung fast du r page
Och jag ser att du grter, Marianne

Njestemplen erbjuder sin lugnande musik
och gemenskapen man knner med en enarmad bandit
Och frlsarn bakom bardisken han ler och fyller p
och ltsas som det regnar nr nn brister ut i grt
Och jag ser att du grter, Marianne

Marianne, hundra mil frn din lskade famn
i en trerig ensamhet
Marianne, det kan slita det starkaste band,
men vad bryr sej vl makten om det

Han irrar runt i natten s langt ifrn sin vn
lngs grnder dr man erbjuder Den Stora Krleken:
Fr hundra kronor fr man se hur mnniskan avlar barn,
och fr tio till s fr man ta den tidning man vill ha

Hans feberblanka gon ser hur bingohajarna
fr ta gamla kmpar inp bara knotorna
Och ldringarnas gon speglar samma ensamhet
som den som r han skugga i hans tysta lgenhet
Och jag ser att du grter, Marianne

Marianne, han fick fara dit arbete fanns
sen dom plundrat er del av vrt land
nd knner han det som om felet var hans
att ni glider ifrn varann

Han stannar till vid btarna, han sklver som i kramp
Fr en kort sekund s lockar vattnets oljemjuka famn
S knyter han sin bleka hand, och vreden vller fram
Han viskar: Vi ska visa dom, vi lever ju, Marianne
Och jag ser att du grter, Marianne