Jag sjunger en visa I vinden
Och hoppas att vinden för
Min sköna den visan mot kinden
Och I hennes öra strör
Och hennes hjärta rör
Jag har varit I länder många
Och ej varit I'många fler
Nog skulle jag sluta gånga,
Om du mig därom ber
Och kärligt på mig ser
Men önska mig lycka på färden
När jag nu ifrån dig drar
Och orsaken, Ann-Katrin, är den:
Jag kan ej stanna kvar
Där jag ej din kärlek har
Jag sjunger en visa I blåsten,
Jag sjunger en visa I storm
Mitt hjärta är som en gråsten,
Mitt hjärta har mist sin form
Men hör på min marsch under månen,
Den gungar I stadig moll
Den passar ej på grammofonen,
Den handlar om dig, ditt troll
Att ditt hjärta är ett såll
Och min smärta är enorm