Det här är en sång, om en blomma
Det här är en hälsning till dom fromma
Dom som inte jagar guldet och äran
Dom som ser lyckan I det dom har nära
Dom som kan leva en dag I sänder
Utan oljade tungor och blodiga händer
Dom som inte alltid letar efter spänningen I natten
Dom som kan leva på luft och vatten
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

Det här är en sång, om en blomma
Till dom som inte är om tomma
Dom som aldrig patrullerar gamla stan
Eller snortar I sig drömmar runt Karlaplan
Dom som inte alltid sneglar över dom som har mera
Dom som sätter barn till världen och får dom att fungera
Dom som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

Det här är en sång, en blomma
Det här är en hälsning till dom fromma
Dom som kan bygga och bygga och bygga
Och resa sig med solen och känna sig trygga
Som inte schackrar och dealar I en blåfrusen ström
Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn
Som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar