På en öde plats vid havet, där kusten stupar brant
Har vattnet gjort en grotta, man inte ser från land
Därinne finns en kista, jag ägt I alla år
Och det är bara jag som känner platsen där den står

Den kistan är en gömma, för alla mina dar
För tider jag har levat och stunder jag har kvar
Där spar jag alla saker, jag hittar på min stig
Ja, kistan innehåller allt jag kallar mitt liv

Där har jag mina drömmar och mina sanningar
Där har jag mina sorger och brustna kärlekar
Där har jag all min längtan och alla mina skratt
Allt finns där I min kista, den är min egen skatt

Och för varje dag blir kistan, alltmera värdefull
För det falska rostar sönder och det sanna blir till guld
Därför ser jag lika tydligt, som I en bilderbok
Om det jag finner är nåt värt eller bara gammalt skrot

Men nu jagas jag av frestare, varenda månlös natt
Dom känner till min kista och dom fruktar för dess kraft
Så dom prövar att förföra mej, med flärd och flyktig prakt
Men helst vill dom förgöra mej och utplåna min skatt

Men säljer jag min kista, så kan jag inget mer
Då vet jag inte längre vad som är rätt eller fel
Då mister jag min styrka och då är jag inget hot
Så jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok
Nej, jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok