Vi marscherade fram och åter
Under fänrikens vakande blick
Han var inte en sån man man förlåter
Vem förlåter fänrik Dick
Vi marscherade fram och tillbaka
Under snön som föll iskall och tät
Och leden var trötta men raka
Fast längst bak hördes någon som grät
Vi marscherade fram genom kvällen
Som man gör för att bli militär
Och jag vet det finns hundratals ställen
Där logik praktiseras så där
Vi fortsatte gå under natten
Över skjutfältets snötäckta mark
Och det mumlades; -Satan I himlen!
För det gällde att visa sig stark

Givakt! Marschera! Tunga för tand!
Det här är arméns kamratliv
Som ska göra dig till man!

Fänrik D satt sen länge på mässen
Och ljög porr för en löjtnat med stånd
Vi tyckte om D som om pesten
Där han glömt oss I snöstormens sång
När solen steg upp över jorden
Var vi bara ett fåtal kvar
Men på ett skjutfält I skogen
Låg de djupfrysta liken på rad
För nyinryckta soldater
De marscherar så länge de kan
För flagga, kung och kamrater
Det är så en yngling blir man
Är det så en yngling blir man?