En flicka I Havanna I ett fönster vid en gata
Där har jag aldrig någonsin som sjöman gått I hamn
Och jag har aldrig varit vid Rio de la Plata
Och heller aldrig dansat samba på en strand
En dröm I Crepe de Chine
En tår för någon vind
Där havet ligger tomt och öde åt tidens tand

En fest I källarvalv där Movitz fyller glasen
Och fader Bergström dansar med en nymf från mälarstrand
Dit var jag aldrig bjuden att delta I extasen
Och Ulla Winblad kände inte till mitt rätta namn
Men fjäriln vingad har
Att drömlikt stanna kvar
I Hagaparken under ekar dömd åt tidens tand
Kung Ingenting kanske är dess namn

Kung Ingenting av kanske utan land
En man jag känner lite grann tar plats vid frukostbordet
Där sitter han med fru och barn och tidning I hand
En fröken Lind är död men detaljerna om mordet
Är okända för mig, men Persson läste lite grann
Om åkaren som var
Namngiven som far
Åt barnet som blev ensamt kvar och dömt åt tidens tand
Kung Ingenting blev mitt namn
Kung Ingenting av kanske fick sin uppväxt I betongen
Där husen står som våningsgravar mellan stad & land
Ingen mamma, pappa, barn - det är så kallt I
Trappuppgången
Men det blir 800 grader om så bara världen brann
Om CC Cowboys vann
Och människan försvann
Så skulle jorden snurra öde dömd åt tidens tand