Han kom som främling till en ö,
En ö vid Norde Strömmar,
Där minnet av en skärgårdsmö
Som skymtat I hans drömmar
Drog honom till en trädgårdsgrind-
I samma blida västanvind
Som han sett smeka hennes hår
När hon var sjutton år
Här, under ek och oxelträn,
Som än mot stormar strida,
Min vildrosmö I Bohuslän
Har blömmat vid min sida,
Han tänkte stilla - sextio år
Snart flytt sen dess, nu återstår
Att ödmjukt öppna hennes grind
Och varligt stiga in
Och dörren gick! Nu stod hon där,
En Törnrosa, en sägen!
-Har tidens hjul stått stilla här,
Han stammade förlägen
Där stod hon som I flydda dar -
Med pannan lugn, med blicken klar,
Densamma Karin sjutton år,
Med sjövind I sitt hår
Då reser sig ur stugans hörn
En gammal grånad kvinna:
- Stig in, stig in, kom inom dörrn,
Till byn kan du snart hinna!
Stig in, min vän från unga år!
Du ser, att tidens hjul- det går!
Och som ett hån slår vårens vind
Emot en vissen kind
Det blåser samma vind I dag
Som sjöng I våra ekar
När vi var unga, du och jag
Och lekte samma lekar!
Just när du kom här I vår dörr
Jag märkte vinden sjöng som förr
På avstånd har jag följt din stig
Och bett till Gud för dig
Här ser du nu mitt minsta gull-
Ja, jag är farmor vorden,
Och det är blott för lillans skull
Att jag ej lagts I jorden
Den västanvinden du, han drar!
Han tog vår son när han blev far
Till henne där För hennes mor
Vart sorgen alltför stor
Säg ingenting, kyss endast fromt
Vår lilla Karins panna!
Så blir här inne mindre tomt,
Trots att du ej får stanna
Kyss detta barnbarn av vår dröm!
När jag gått bort- bliv lika öm
Mot henne då, som förr mot mig!
Ty jag har älskat dig