Jag står här och knackar på en dörr
En dörr som jag aldrig sett förr
En dörr som inte skulle ta mig nånstans
En dörr som skulle göra så jag försvann

Men jag tar aldrig nått för givet
Jag bara ropar på det ljuva livet
Som alla pratar om men aldrig nån sett till
Det där pokemon-stället dit alla vill

Kärleken ropar på er
Er som alla verkligen alltid ser
Men för mig är det aldrig så
För jag vill bara spränga döda och gå

Så var det måndag igen
Och återigen står jag här utan en vän
Det känns som om jag har gjort fel
Det känns som om jag aldrig kommer bli hel

Kärleken ropar på er
Er som alla verkligen alltid ser
Men för mig är det aldrig så
För jag vill bara spränga döda och gå

I en dröm har jag nog avrättat dig
Men det är lugnt för alla hatar mig
I en värld där jag aldrig blir sedd
Där kommer jag alltid förbli rädd