jag ville se din själ vem ville inte det
jag ville bara väl men det var svårt att se jag ville inte be
jag ville ge dej allt men det blev ingenting
bara blommor som vissnade så småningom
och vykort från städer ingen har hört talas om

jag reste överallt en liten man som jag
men världen är så stor vad var det nu du sa att när man har det för bra
då faller allt ihop och blir till bara damm
ringen har jag kastat för länge sen
men såren du gav mej dom bär jag med mej än

jag undrar om jag gjorde rätt med en kopp kaffe och en ciggarett
sitter jag här hela natten lång på ett litet café med en patetisk sång
till en syster som jag aldrig haft och jag har slösat all min kraft
på en hopplös kärlek i en hopplös tid
och jag har lärt mej att kärleken inte är någonting att fästa sej vid