Hördudu, sa Rymdemannen en dag med allvarlig min
Kom, Doktor Kosmos, det är nånting jag vill visa dig I rymden
Vi åkte med hans gyllene skepp, han var ovanligt sammanbiten
Hade Rymdemannen inte nåt lurt I kikarn hette jag Bellman
Rymdemannen stannade motorn, rymden var tyst och det enda som hördes
Var blippandet från rymdeljud, han sa Nu ska jag berätta
Ser du den där planeten därborta, där finns gröna och gula rymdemän
Men de gröna förtrycker de gula och ser ner på dem,
De gröna rymdemännen lever I lyx, och vältrar sig I lyxiga saker
Tvärtemot vad de gula gör, de är nämligen fattiga
En massa tankar susade
I mitt huvud på den vägen
Jag var rejält omtumlad,
Hur kan man bete sig så?
Men plötsligt tänkte jag, herregud, det är ju precis som på jorden,
Fast där är det negrer och vita, ja gosse, jag fick mig en tankeställare!
Hej då