Susanne tog en återvändsgränd
Det visste hon nog för länge sen
Så mycket piller, så lite sömn
Så lite ork, så mycket dröm

Och Magnus gick in I en vit korridor
Kvarten för ensam, stan för svår
Och Jonas ska hitta en mening I nån indisk by
Så trött på sanningen, behövde en ny

Och tornet I Sofia sträcker upp sig mot himlen
Över torgen här går var och en för sig
Om vi förlorar varandra här I vimlet
Så minns att jag står bakom dig

Och Karin slutade prata och for
Tillbaka till sitt flickrum, hem till mor
Och Anders är alltid glad, alltid glad
Det springer råttor bakom ridån på hans estrad

Och Linnea höll för hårt på sin moral
Varje dag, ett samvetskval
Du blir så ensam när du drömmer grandiost
Du blir så hånad, bränd och blåst

Och tornet I Sofia sträcker upp sig mot himlen
Över torgen här går var och en för sig
Om vi förlorar varandra här I vimlet
Så minns att jag står bakom dig

Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen
Över torgen här går var och en för sig
Om vi förlorar varandra här I vimlet
Så minns att jag står bakom dig