Som i en barnbok berättar jag om pojken som var som dom andra
Men krasst sett, var han lite stel på ett mjukt sätt,
Inte på något sjukt sätt
Han var med i lekar och spel men han var aldrig riktigt utsedd
Aldrig steg två, men alltid steg - ett steg
Feg-deg, bakad för första led, stridssed
Fostrad av kvinnan, tyglad av hudsved
Som fruktansvärda lådor utan slutsteg

Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån

I ensamt majestät står han ensam kvar,
Med en ensam tanke i en välfylld sal
Han ligger på marken tills huden blir knottrig
Asfaltens märken får hans tystnad att bli talrik
Välsignade tystnad
Som vände upp och ner på allt han sa och dämde upp detta hav
Med varierande invånare men med andarna medräknade
Har ett mycket högt invånareantal

Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån

Men krasst sett, var han lite stel på ett mjukt sätt,
Inte på något sjukt sätt
Men krasst sett, var han lite stel på ett mjukt sätt,

Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta honom för en dumdum
Ta honom för en dumdum
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
Ta honom för en dumdum
Ta honom för en dumdum
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går