En kylig vind, ett flammande svärd Förvisade till nödens värld
Man på kvinna stödd Att bruka jorden blir din dom,
Till dess åldern tar sin rätt
Till dess stoft blir åter stoft, jord blir åter jord
"Ät av frukten och döden dö" så löd den Högstes ord
Barnsbörd och blomstring gav tröst I livets kamp
Spirande skörd, strålande sol, vatten klart som kristall,
Dock återvände skuggan och minde om Adams fall
Kain stod häpen med en sten I sin hand,
Och Abel låg livlös och kall