Min släkt var full av särlingar,
av alla slags besvärlingar
Men värst var ändå morbror Jan för han var kleptoman

Han nallade som allra mest,
när släkten hade juldags fest
Så när den led mot uppbrott,
sjöng min farfar som var präst:
Du ska ingenting ta med dig när du går,
se så ytterrocken putar där du står
Ställ tillbax vår vackra vas,
Och kamma guldet ur ditt hår
Man ska ingenting ta med sej när man går
Mopsen där är också vår

Bestört han stod på tröskelns kant,
vår släkting slagen helt i slant
sen gick han våningen ikring att åter ställa ting,
men när han skulle gå till slut,
såg rocken lika pösig ut
Vi ungar dansa honom kring och sjöng med enad trut,
du ska ingenting ta med dej när du går,
morbror Jan kleptoman
Du har farmors syskrin mellan dina lår,
spotta fram tant almas brosch med ädelstenen koniosch
man ska ingenting ta med sej när man går,
köxan där är också vår