Än en gång så drar du fotot av dig själv
Genom stora kopiatorn
Och för varje gång så mörknar du
Och bilden drar sig undan som en dröm
Du går ensam bland glesa tallar, fuktig mossa, skolbespisningsdoften
Och det är 1980

Den kalla andedräkten
Dom råa skratten
Du är där och täljer
Du får multiball igen
Det känns som spelet aldrig kommer att ta slut
Bara en gång I sitt liv
Är man helt I takt med dom andra
Och det är 1990

Man börjar gå åt ett håll
När man ser sig om ser man bara vägen
Du är för långt bort för och vända
Och för första gången är du riktigt trött
Men du bryr dig mindre nu
Det är det närmaste en frälsning du har kommit
Och det är 2000-talet

Du går runt och tänder upp
Rum för rum I det välbekanta huset
Och du ser att ingenting försvunnit
Allt är kvar som om tiden inte finns
En del av dig går under
På det hala, lilla berget
Bakom skolan
Och det är 1980