Bär min gitarr,
Skolan är slut
Och jag går Prästgatan fram
Jag vill att du
Ska förstå att jag gör nåt med all den tid
Då jag är själv
Du förstår nog att det blir ganska mycket tid
För mig så finns det äckligt mycket tid

Ett tomt fodral, för ingen frågar
Någonsin mig om min gitarr
Som är så tung
Den ger mig blåsor och den plågar mig
Påminner mig
Om att jag aldrig har gjort rätt för mig
Att jag aldrig lärt mig spela på den

Och du säger, att Dreijer säger
"gitarren är en sliten mansrelik,
En symbol för patriarkatets förtryck"
Och jag säger ingenting, jag tittar ner

Jag säger ingenting jag tittar ner
Hur den vilar tungt och vasst mot mina ben
Och hur fodralet matchar mina byxor fel