S mnga r av ensamhet, fast omgiven av vnner
S mnga r av kyla, fast solen vrmde p
S mnga mnader av svlt, fast ladorna var fyllda
S mnga ntter utan smn
Fast hela tiden i en drm
S mnga plgor i en kropp som alltid varit stark
S mrkt av det frflutna nr verkligheten stiger fram
S stympad av frljugenheten som levat med en hela ens liv
Som frmjat det bestende och det som leder bakt
Som prisat hur man slr sig fram
I egenskap av ensamvarg
Som prntats in frn frsta stund som den skraste vg att g

Men om man frenas i striden
och slss fr framtiden
s viker snart ens modlshet
infr insikten om vad vi kan frm
med hjlp av vr samlade kraft

Nu faller regnet sakta ner, det blnker p mina fnster
Och genom skimret kan jag se en spegelbild dr utanfr
Ett ansikte i gemenskapen med dom han mest behver
Som vet sin hrkomst och sit ml
Och att kampen krver mnga r
Att jmna varje tnkbar vg fr dom som en gng fr ta vid
Fr dom som en gng fr ta vid, fr dom som en gng fr ta vid