Det blste i mitt inre en iskall, hstlig vind
Och frosten i mitt sinne drev prlor till min kind
Ock kylan trngde utt och hrdade mitt skinn
Och huden blev en fstning som inget slppte in

D stod du dr i vimlet och strckte ut din hand
Som polstjrnan p himlen som hjlper en i land
S rkades tv stjrnor i rymdens ondlighet;
Tv tynande lanternor p havets dslighet

Och den som brjat stelna, och trotsa krleken,
befruktas till att leva och lska sjlv igen

S vill jag bli som Solen som vrmer dina ben,
som luften och som Jorden; som livet dom dej ger
S vill jag bli som regnet, nr vgen din knns hrd,
och kunna fukta marken framfr dej dr du gr