Se det är vackert utanför
Snöflingor faller ner
Och dör
Faller lika lätt
Som mina ord faller
När jag ser dej
Jag tycker inte om dig
Ännu en viskning saknar ord
ännu ett frö i frusen jord
Alltid detta vemod
Av sanningen
Varför annars tveka
Kanske för minnenas skull
Kanske för kärleks skull
Kanske för den kyss
Som aldrig lämnade min mun
Du tänjer vreden inom mej
Säg vem är hon som skyddar dej
Alltid denna lindans för din skull
Jag faller
Om jag tvekar
Hon står vi minnenas grind
Bara det vackra
Släpper hon in
Vemod
Får hennes hand att tveka
Jag borde säga det till dej
För det syns ju ändå
Det som läpparna vägrar
I mina mörka blå
Men kanske för minnenas skull
Kanske för kärleks skull
Eller för den kyss
Som aldrig lämnade
Min mun