Morgonsolen bländar dina ögon
När jag ser dig springa ut genom din port
Att du var jagad var helt uppenbart
Du såg mig som reträtt
Att neka skulle inte kännas rätt

Du sa, jag är förskjuten av de mina
Tvingad att ha dold identitet
Betraktad som en sköka i en medeltids kultur
Jag är som ett djur

Jag minns att jag tänkte för mig själv:

Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?

Romanas arv är att följa traditionen
Att fogligt rätta in sig i sitt led
Och går man utanför så tappar man i aktning
Men vem vill vara vingklippt ett helt liv

Jag minns hur jag tänkte för mig själv:

Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?

Vem bär din ryggsäck, när du behöver en paus?
Vem värmer din frusna själ när natten faller på

mm mm

Jag tänker ofta på dig än Romana
Ditt mod, din blick, din öppna attityd
Ja de intryck som vårt samtal gav består för evig tid
En glimt in i en 19-årings liv
Ett liv som för mig var helt unikt

Vem plöjer din åker?
Vem bonar om i din vrå?
Vem läser kartan åt dig?
Vem talar om var du ska gå?

Vem bär din ryggsäck, när du behöver en paus?
Vem värmer din frusna själ när natten faller på