Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i
Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening, Vad är de du vill, vad ska jag tro
Tanken svindlar mig och framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret,
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få
vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då

Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav
nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns jag vore ingenting, Om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting, Om du inte fanns

nej du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting,
Om du inte fanns