Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik,
Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik
Jag är styrd, Jag är styrd men vem håller kontrollen?
Följer manualen, spelar rollen
Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt
Har stulit allt runt mig och nekar blint
Jag har sprungit hela livet utan att komma fram
Mitt samvete, det är helt svart

Förväntningarna e noll och prestationen e noll,
Jag fixade dom här pillren för att komma I form
Jag är stämd I moll

Fyll mig igen, jag vill flytta hem,
Nedsövd och drogad bara tillbaka igen
Såg lyktorna och sen lös det kallt,
På ett blekt ansikte I kaos
För jag är en gitarr som tappat sin klang,
Den här världen fick mig på fall
Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn,
Medans jag kröp bakgatorna fram

Dom sjöng en melankolisk sång,
Men jag har alltid älskat domedagsprosa
Och jag har alltid vart stämd I moll

För jag har krossat alla lampor som lyst på mig,
Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen
Jag hörde orden när dom lämnade min mun,
Det där löftet lät så jävla tunt
Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen,
Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen
I en dimma av lögner kändes det rätt sunt,
Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt

Och I skallen ekade en sorgsen sång,
Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om,
Och nåt om att vara stämd I moll

Jag minns när det brann,
Det var inte det här jag lovade när vi träffa varann
Jag minns hur I gick Sankt Pauls:gatan fram,
Genom husen, genom dimman när pappret var blankt
En regning höstkväll på Södermalm