Gustav Eriksson var namnet, med vase på min sköld
Jag fäktades mot Kristian då i fångenskap jag föll
Men bojorna var veka och till frihet jag var snar,
Jag färdades till Sverige och de vänner som fanns kvar
Min fader dräpte dansken; då i Stockholm flyter blod
Med hämnd i håg och sinne jag det illdåd så besvor

Här är bragden och de orden som finns kvar:
"I fäders spår för framtids segrar"
Här är kungen Gustav Vasa som oss gav:
"I fäders spår för framtids seeegrar"

Farofylld var tiden; ja ett äventyr där var
I Dalarna jag sökte finna folk oss till försvar
Jag gömd och dold för dansken bland god och ondsint själ,
Förklädd i kök och lada mig det folket höllo kär
Men till uppror där var tvekan så mot väster gick min färd
Väl kommen opp till sälen var dock vänner hamn i häl

Det var Engelbrekt och Lars utifrГҐn Kettilbo
Som jagat i mitt spГҐr utan rast och utan ro
Så begynner där den resning som oss sedan frihet gav
Fast hГҐrt vГҐrt regemente, detta arvet nu ni har:
Ett språk det er förenar och ett land det enat är
Ett Sverige som trots strider mot framtid folket bär