Juanita, hon var vacker som en gryning,
när dom möttes i Madrid för längesen
Och han var ung, han var en av många hundra,
som rest ner för att slåss för friheten
Och Juanita, hon var med dom vid fronten,
och hennes glöd gav dom andra kraft och mod
Och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren,
om folket och den framtid
som hon var beredd att försvara med sitt blod
Juanita, han ska alltid komma ´håg dej,
För hans inre ska du alltid finnas kvar
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var

Men dom förlorá, för fascisterna var starka,
och han for hem, med bara bitterheten kvar
Och Juanita måste gömma sej i bergen,
och fast han skrev så fick han aldrig några svar
Men åren gick, och också hjältar blir gamla,
och dom får hoppas att dom yngre vill ta vid
Han blev gift, och fick söner och döttrar
och hans tid med Juanita
blev liksom en drömbild från ett annat liv

Juanita, han ska alltid komma ´håg dej
För hans inre ska du alltid finnas kvar
Juanita, fast han aldrig kunde få dej,
kan han minnas hur stark och fin du var

Hans båda söner var i Spanien förra sommarn
och semestra´på ett nybyggt lyxhotell
Dom hade träffat en gammal gumma ner vid stranden,
när dom gick ut för att festa sent en kväll
Dom hade pratat och berättat vad dom hette,
och om sin far som en gång varit i Madrid
Då steg hon upp och sa: "Honom har jag älskat!
Men här springer ni och göder nå´t
han har bekämpat med risk för eget liv!

Så ge er av! Jag är trött på er svängar!
För ni fördröjer bara frihetens stund!
Och ni borde veta, att turisternas pengar
är som honung i förtryckarnas mun!"

Juanita, han ska alltid komma ´håg dej,
För hans inre ska du alltid finnas kvar
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var