Fjärrän kyrka ljuder dovt
Ut över vida slätter
Där en ensam vandrare gär
Varken välbärgad eller dräng
'Friheten är hans broder,
Skogens famn hans tryggaste säng
Under tung och grämulen sky
Vandrar tiggaren så rastlöst fram
Vandra på, du Viddernas man
Mot nya äventyr
Väders makters härjad hy
Vittnar om livets prövning
Och ett hjärta av renaste guld
För hans gävor som skogen gav
Får han mat och nya hosor
Innan vägen så kallar igen