Och vi drog hela gänget ner på Vickan,
Det var Perre, Jerry och Bobbo och jag,
Och alla polare stod ner på Vickan,
Vi skulle alla in I dimman, vilket drag
Och vi försvann åt varsitt håll in på stället,
Och Jerry va den som var först tänd med en biff, han är bra
Och jag stod vid baren och hängde hela kvällen,
Och då kom hon äntligen, modellen, fram och sa;
- Jag har suttit där borta I hörnet hela kvällen
Och jag kände mitt hjärta lyftas och trånas
Och jag snacka, och jag snacka, och jag snacka,
Och jag log och jag kände jag var glad
Men då hände nånting som förstörde resten av kvällen,
Plötsligt kom den där förbannade jävla aktören,
Och det var honom hon hade väntat och ville ha
Han tog'na stödigt under armen och gick,
Och den blick han gav mig minns jag än I dag,
Så jag stod och tjöt och skrek in på stället;
Va fan är en aktör mycket bättre än en rockartist,
Va fan är en aktör mycket bättre än en rockartist,
Va fan är en aktör mycket bättre än en rockartist,
Va fan är en aktör mycket bättre än en rockartist,
Va fan är en aktör mycket bättre än en rockartist
Så jag tog min skinnpaj och gick ut I natten,
Och jag gick hem till min kvart I Gamla Stan
På vägen hem passerade jag strömmen,
Och drömmen om självmord slog mej I ett slag
Måsarnas eviga tjut,
Strömmens eviga brus,
Här kunde lika gärna helvetet ta slut
Men då slog mej en tanke som sa,
Faller en bort står det åter tusen nästa dag,
Så jag vände på klacken och gick
För va ska man ta livet av sig för
När man ändå aldrig får höra snacket efteråt,
För va ska man ta livet av sig för
När man ändå aldrig får höra snacket efteråt,
För va ska man ta livet av sig för
När man ändå aldrig får höra snacket efteråt,
För va ska man ta livet av sig för
När man ändå aldrig får höra snacket efteråt