Vi hade lämnat Östersund
På väg mot norr mot en lycklig stund
Stog hon där
Och hela bilen var kär

Vi började titta under lugg
Av vad som sas
Hörde ingen ett dugg
För hon var där
Och hela bilen var kär

Bland älgar och skog
Våra hjärtan dom slog
För den norrländska präriens gudinna
Hennes ögon, vi log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna

Vi slog upp tältet vid en sjö
En plats så vacker att man kunde dö
Hennes blick när hon log
Vi kunde aldrig få nog

Bland älgar och skog
Våra hjärtan dom slog
För den norrländska präriens gudinna
Hennes ögon, vi log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna

Ingen såg var hon var
Inte ens bilen var kvar

Bland älgar och skog
Våra hjärtan dom slog
För den norrländska präriens gudinna
Hennes ögon, vi log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna