Jag heter egentligen John Lexell
Tills jag äntrar scen iförd laggårdsställ
Svär och snusar
Petar busar
Stolt tar fram min bult
Och blir Jånni Balle, mannen som är kult

Han är ett svin som står lågt I kurs
För han säger sånt ingen annan törs
När nån frågar
Hur jag vågar
Skita ut sån lort
Ja då gömmer jag mitt alter ego fort

Det var faktiskt Jånni Balle som sa
Ja jag lovar det är sant
Det var inte jag
Jag kan inte alls rå för
Det Jånni gör
För gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå
Jånni går sin egen väg

Jag gör min stand-up I Folket Park
Med bejublade skämt om aids och knark
Värst blir skriken
Från publiken
När jag spår att Butt och Bert
Dricker heta hot-shots ut ur Lokets stjärt

Det var faktiskt Jånni Balle som sa
Ja jag lovar det är sant
Det var inte jag
Jag kan inte alls rå för
Det Jånni gör
För gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå
Jånni går sin egen väg
Gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå
Jånni går sin egen väg

Men jag ville bli aktör och få spela dramatik
Så därför fick Jånni dö och bli ett vackert lik
Men då försvann den stora massan
All glamour allt klirr I kassan
Och livet som statist
Blev jävligt trist

Då gör plötsligt Jånni
Då gör plötsligt Jånni Balle come-back
Allt det där om att han dog
Det var bara snack
Jag kan inte alls rå för
Han aldrig dör
För gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå
Jånni går sin egen väg
Gå, Jånni gå, Jånni gå, Jånni gå, gå, gå, gå, Jånni gå
Jånni går sin egen väg