Det var mörkt klockan 6 och jag satt på min buss
som vanligt på väg hem från mitt jo
Det var fullt och på platsen bredvid mig där satt
en man som var klädd som en sno
Hans skjorta vit, hans kavaj var korrekt,
han luktade ändå av svett
Jag var trött och försökte och tänka på annat,
när han sög på en pepparmyntstablett

Jag blev klämd mellan mannen och fönstret och sa:
"Förlåt, kan ni flytta Er en bit"?
Då la han ett pekfinger över sin mun,
och skakade huvet hit och dit
Jag antog av gesten att mannen var stum,
det var den ende jag någonsin sett
Jag mötte hans blick och han nickade vänligt,
och bjöd på en pepparmyntstablett

Han tog upp en gammal mobiltelefon,
och peka´ på knappen för "Mute"
Jag minns att jag tyckte det verkade som
han trodde jag var en idiot!
Han log för sig själv, och han skrattade tyst,
på ett underligt, grymtande sätt
Sen tystnade skrattet, hans leende dog,
och han bjöd på en pepparmyntstablett

När dom stannade bussen på nästa hållplats,
så hände en underlig sak
En maskerad man steg på där framme,
och dessutom flera där bak
Mannen där framme drog upp en pistol,
sa till oss att sitta still
Han ställde sig alldeles bredvid oss,
och luktade pepparmyntspastill

Dom maskerade männen gick fram längs gången,
och skrek på ett främmande språk
Dom tog våra pengar och smycken och guld,
och slog vår chaufför med en påk
Sen tog dom den stumme och hoppade av,
den stumme skrattade brett
Han försvann och var borta men kvar på hans plats,
låg en ask med en pepparmyntstablett