Hundralevan heter bussen
För hundraleva timmar
Tar det in till stan
Och nu med David bredvid mig

Vi bär lite grejer tillsammans
Vi bär likadana kläder
Bär hat och lantlig skam
Vi döljer våran lukt

Höstljus
Kastar bussens skugga
Ner mjukt över vattnet
Ner mjukt över sjön
Och över Färjmansleden

Vi byter skog mot parker
Vi byter våra bänner
Till ingenting finns kvar
Av Valla och Kastal