Viens ma plume, viens te mêler á mes songes,
Et fais moi croire que mon âme est poête
Le temps de ces quatre vers ou de ma seule quête,
Viens ma plume, ennivre-moi de tes songes

Du säger Bowie-Basqiat fast I Berlin
Tärningen är kastad, det som driver heroin
För kärleken är ett monster utan tänder
Om fingrar vore penslar ja då tvår jag mina händer
För istället förvirring utan mening
Som dammig bokmal och vadan och varthän
Det är ironiskt och iskallt I förening
Så välkommen I frysen sitter hjärtat under karantän

Men jag vill leva jag vill brinna
Ge mig man och ge mig kvinna
Ge mig mer än bara ord
Så ge en smak av blod och det är nog

Du säger lugna ner dig vänd blicken mot Amerika
Dit framtiden har kommit det finns ingen väg tillbaks
Och visst lever tanken I Europa
Men snart så kommer dumheten I moln av dålig smak
Det är lönlöst att hoppas på förändring
Det är lika passé som pop från sextiosju
Så inse att allt är utan mening
Diganosen är förtvining och sjukdomen är nu