Herr Slentrian var en olycklig sjl
Allt han gjorde kndes innerst inne fel
Han har sttt trettio r vid samma maskin
Slitit ut kropp och hjrna i den tunga industrin
Men han ville inte bryta sig loss
P nt stt knde han sig trygg frsts
Varje mnad fr han sin slavranson
Han r livrdd fr den dagen han fr pension
R DET S HR DET SKA VA
SAMMA SAK VARJE DAG
Fru Apati sitter inne varje dag
Hon r ledsen, men utt r hon glad
I hennes trista hem str tiden still
Men i fantasin fr hon som hon vill
D r hon i lnder lngt bort hrifrn
D ringer det i den annars tysta telefon
Hon ler nr hon tnker p det dr
Men pltsligt s r verkligheten hr
R DET S HR DET SKA VA
SAMMA SAK VARJE DAG