För dom som tappar taget I livets karusell
Och som får sno för att få trygghet, är lösningen en cell
Och lider man av cellskräck är pliten go och snäll
Ja, han har klara instruktioner, han har utbildning I vård
Så han kan dom rätta greppen när tvångströjan ska på
Och är man ändå inte tacksam finns det sprutor man kan få

Ja, Doktor Hjälplös är feg
Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen
Den vill han inte bota

Och dom som slängs ur skolorna till en framtid utan jo
För att maskinerna tar över så att tempot kan dras opp
För att det lönar sej för herrarna på samhällsstegens topp
Ja, dom får fly från tristessen, med thinnerrus och braj
Och driva runt på gatorna tills snuten gör en raid
Och hugger dom på sex timmar för att snuten själv är skraj

Ja, Doktor Hjälplös är feg
Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen
Den vill han inte bota

Och I förorternas tysta köld där betongen gör en stum
Och där dörrkedjorna vittnar om vår ensamhet
Ja, där står dom gårdar som ännu finns kvar till tjänst med vita rum
Belamrade med juke-boxar och flipperspel

Men fast lagboken blir större I takt med vår misär
Är den som alltid själva måttet på vår rättvisa
Ja, den är lika jävla rättvis nu som I Paris för längesen
Där alla fängslades som bodde under broarna

Men om man tror att infektioner kan botas med bandage
Är man lika dum som strutsen när skräcken griper tag;
För med huvet under sanden är man oskyddad där bak

Ja, Doktor Hjälplös är feg
Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen
Den vill han inte bota