Vi Sålde Våra Hemman och gav oss sedan ut,
Som fägelen bortflyger, när sommaren tar slut
Han kommer en gång åter när våren skrider fram,
Men vi få aldrig skåda vårt kära fosterland

Och när vi kommo till den Liverpoolska hamn
Begynte ångerns tårar så stritt att bryta fram
Det blev en hjärtans sveda I bröstet på var och en
Man talar blott om Sverige och om sitt förra hem

Vi packades tillsammans uti ett osunt kvav
Det var för osss att skåda liksom en öppen grav
Och födan som vi fraktat ifrån vår svenska jord
Den blev oss nu förbjuden att taga med ombord

Och när vi hade seglat en vecka eller två,
Ett mörker däcket höljde och bredde sig därpå
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller gå
Det var en gruvlig plåga för stora och för små

Nu blir en ömklig hunger, med sorg och grät och gny
En jämmer som sig tränger till himlens höga sky
Och döden gruvligt härjar bland mänskorna ombord
Man ser de döda kastas I havets vilda flod