Det Är natten
DÅ mÅnen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
I mÆrka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig nÅr
Min sjÄl fÆralltid dansa
Och pÅ fjÄllet, trÄden breder ut sig
Till en evig skog framfÆr mig
Med fackla i hand, pÅ min stig jag vandrar
Tills mÆrkret lÄgger sin slÆja Æver mig
I ensamhet, mot slutet jag fÄrdas
Ljusets strÅlar soom vatten rinna af mig
Ett sken,
Lyser pÅ mig
I mitt hjÄrta, i min sjÄl
En port,
StÅr pÅ glÄnt
I mitt hjÄrta, i min sjÄl
En reflexion af tankar
Och kÄnslor
Speglas i tystnadens glans
Med vidÆppna vener
Och fruset blod
In i okÄndheten jag far