Du har sett mej gå omkring i natten här,
i en gammal oåtkomlig atmosfär
Du har sett mej undra över livet,
men har du sett mej tjuvtitta på er?
I ett fönster i ett hus där jag bor,
låter dunkla lampor ana nå't så stort
Så du kan aldrig ana allt som jag vet
Visst ser jag ut som en poet
Jag stöter till dom då och då,
men låtsas aldrig se
alla dockansikten som du leker med
En så'n som jag har högre pretentioner,
jag undrar var dom är
Och hon lurar inte mej
Visst tänker jag väl så;
hon säjer aldrig nej
Kan tankar va' så små?
Du känner väl mej,
och du tror väl inte att jag är
avundsjuk på dej
Det händer att jag råkar gå
där hon går,
och hamna mitt i doften av hennes
blekta hår
Då känns det som nå't som jag känt
för länge se'n,
det känns som liv,
det luktar vår