Han vandrar hemåt efter gatan sent en fredagskväll
Då kommer det fram ett gäng och en av dom frågar efter eld
Jag är ledsen men jag röker inte säger han och börjar gå
Då får han en spark I ryggen dom springer fram och börjar slå

Vi lever I ett våldsamt samhälle som blir värre för varje dag
Vi kan inte bara stå och se på eller vänta på nästa slag
Vi måste börja kämpa för att detta ska få ett slut
För om det fortsätter I denna takt vågar man snart inte gå ut

Krutröken ligger tät I stan då en flicka springer fram
Bakom henne med dragen pistol kommer det en man
Med tårarna rinnande utför hennes kind springer hon för allt hon förmår
Redan vid tio års ålder har hon fått obotliga sår

Hon lever I ett farligt samhälle som är fyllt av våld och misär
Och trots att det blivit värre så är jag glad att jag lever här
Det är därför vi måste kämpa för att detta ska få ett slut
För först när det blivit fred på vår jord kan vi börja andas