Det kryper det krälar,
I mitt väsen, under min hud
För vi äro alla trälar,
Vår Moder klädd I dödens skrud
Jar ser en värld dö framför mina ögon
Och I min nästas anlete,
Panik som jag aldrig sett förut
Öde gator, öde torg
Vergligheten äro ej sig lik
I staden, och människans högborg,
Ekar Moders hesa skrik
Moders hand smeker min kind,
Hennes kalla knogar mot svettig hud
Och mina organ ger långsamt upp,
Vår Moder är klädd I dödens skrud