Det känns som att jag inte borde sörja
Varför sakna nåt man ändå aldrig får?
Som en saga som man aldrig låter börja
Som en gäst vid dörren som aldrig knackar på utan vänder om och går
Och allt jag hade förut finns ju fortfarande kvar
Så bara fortsätt vara det vi alla en gång var

Som en känsla av en dröm man inte minns
Som att bränna upp en oskrapad lott
Som att längta efter nån som inte finns
Som att stå på perrongen utan biljett och vänta på ett tåg som redan gått
Som att fråga när man inte tänker vänta på nåt svar
Bara fortsätt vara det vi alla en gång var

Men aldrig ska du behöva sakna
För dig ska livet aldrig gå för fort
Och aldrig ska du behöva vakna
Och sitta naken I sängen och se dig omkring och undra vad fan du gjort
Nej, var du nu än är så är du osårbar
Så bara fortsätt vara det vi alla en gång var

Stjärnor tänds till liv när himlen vänder
De målar om den ifrån svart till mörkdjupt blå
Känns som jag når dina mjuka små händer
Och fast jag inte borde det så saknar jag ändå
För jag tror nog, nej jag vet, du skulle varit underbar
Men bara fortsätt vara det vi alla,
Fortsätt vara det vi alla var

Till dig från den som aldrig blev din far