Nu släcker de ner I hallen
Jumobotronen tänds
Den söker över blanka isen
Upp över läktaren
Dörren öppnas, jublet stiger
Med lukten av krut
Har jag lärt mig att leva här
Eller bara att stå ut?

Jumbotronen genom märg och ben
Och ett snabbt blänk I tigerns blick
Vi vet vad vi bytte bort
Men knappast vad vi fick
För varje gud som korsfästs
Finns en människa som tar vid
Och gör folket till kuggarna
I sitt stormaskineri

Och I natt kastar havet upp kroppar längs
Portugals stränder
Och barnen sover I piketerna
Med flygbiljetter I sina händer
Jumbrotronen in mot mörkrets hjärta
Kanske kommer en dag
Då även du går ner I vattnet
Då även du ger dig av

Min själ är en kopp blaskigt kaffe
I strupen som aldrig får nog
Hann du se det I mina ögon
Hur stjärnorna tändes och dog?
Jumbotronen stannar på min plats
Jag vinkar och ler
Jag har lärt mig att hålla färgen
Det är en ny sorts ensamhet

Så länge jag kan minnas
Har jag väntat på ett svar
Ett mönster, nån sorts förklaring
Till sorgen som jag har
Jumbotronen stryker över isen
Som en smekning från en hand
Stämmer ur alla strängar inom mig
Till en obegriplig klang

Jumbotronen genom tidens väggar
Dom kör reprisen igen
Hur den förlorade sonen når botten
Innan han förmår vända hem
Vi gräver upp den sista bit mark
Som en gång var helig för oss
Och ser den sista kopplade hunden
Slita sig loss

Får jag känna din hand över mitt bröst
Får jag be dig stanna I natt?
När de släckt och allting har tystnat
Och himlen skrikits svart
Jumbotronen visar vägen
Och spelarna går ut på rad
Kände du hur mitt hjärta tvekade
Men tog upp sina slag?