Jag e så trött, på alla djupingar jag mött
Som tror att killar tänder på, basker och svart trikå
Hår under armarna, mustach
Hemklippt lugg och dalapage
En konstnärsfuturist som går på Beckmans och blir stylist

För då e man kult och så jävla fin, läser Boyjes Kallocain
Jublar när Berggren går på scen, säger nåt laddat av Lars Norén
Om ångest och plåga och själstumult
Helt obegripligt men jättekult

Du äter konst och litteratur, för att det är fin kultur
Låtsas förstå, nåt som ingen begriper sig på
Du springer runt på bok-caféer, kollar filmer ingen ser
Kör udda musik som e bra tills den fått publik

För då e man kult och så speciell, fryser till på Jonas Gardell
House Musical Of Noise, kollar bilder as Joseph Boijs
Drar till Berlin och lever ockult
Helt obegripligt, men jättekult

Om man inte gillar killar, bio dans och flärd
Ler I mjugg åt dom som läser Clic och Damernas värld
Inte gillar och ta ett par järn, få en meter eller två
Hur faan e man funtad då?

Jo då e man Kult och har likblekt face, tror sig va som Modesty Blaise
Sitter på Peppar, ser I Slitz, tar lite acid dansar på Ritz
Och där upp på scen bräker Plura för fullt
Helt obegripligt, men jättekult

Ja då e man kult och så schysst blasé, prisar allt som blivit passé
Gammal lump från den tid som flytt, dammas av och blir som nytt
Och fast det är skit så lika fullt
E det så häftigt och jättekult